På konferensen Sime talade David Roberts från Singularity University om disruptive innovation och exponential growth. Han hade mycket klokt att säga men en sak jag tog fasta på var ”be courages”. Han menade på att vi inte tog vara på våra egna drivkrafter utan istället såg till att passa in, likt en kugge i ett stort maskineri. Vad händer med oss om vi vågar tro på oss själva och våga agera i enlighet med det vi tror på?

Man kan kalla det att var modig, kaxig eller rätt och slätt motiverad av att med mod påverka, inte bara vara annorlunda. För, om man inte passar in i sammanhanget är det fördelaktigt att anpassa sammanhanget till sina egna fördelar! Välja att sticka ut baserat på kunskap och passion för ämnet. Det som anses som mod är givetvis grundat på egna djupa åsikter och insikter i ett ämne, kunskaper som medmänniskor kan relatera till och är nyfikna att höra mer om. För mig har det sen handlat om att toppa kunskapen med enormt tålamod, maratonliknande uthållighet och ett brinnande intresse för innovation, förändring, entreprenörskap.

Gör många saker samtidigt när som helst så fastnar något av dem

Det är inte så att jag sitter på kammaren och tänker hur ska jag kunna visa mod för att förändra… Utan det är något som blir. Jag gör många, många saker samtidigt. Det är en del av vem jag är, och det är något jag ibland får beröm för – mitt mod att ge mig in i saker och vara ”orädd”. För någon annan är modet att fokusera på en enda sak.

I mitten på 90-talet var Sverige inte en ultimat plats för innovation, vilket var det som förde oss till utlandet. Just nu har Sverige ett dock fantastiskt företagsklimat jämfört med då. Men utmaningen ligger inte i att starta själva bolaget, svårigheten ligger i att driva bolaget framåt och få det att växa mot satta MÅL. Här har svenskt företagsklimat en bit kvar på utvecklingskurvan.

När vi brukade presentera idéer såg vi bara möjligheter men återkommande frågeställning vad alltid ”Har någon annat gjort detta tidigare?” Vi svarade ivrigt: ”Nej det är ju det som är så fantastiskt, det är helt unikt”
Gissa vad svaren blev..? ”Näe – vi avvaktar, tills vi ser affären i rörelse..” 
Här kommer insikten in; att företagsutveckling kräver uthållighet och att man brinna för uppgiften(erna) såväl 3 som 5-8-11-15 och kanske 35 år senare. Den insikten ger mod att fortsätta bygga sin uthållighet och att göra om och göra bättre men inte ge upp.

En affärsledare påpekade härom dagen att de ”gör av sig med anställda som bränner 100-lappar”. Kommentaren kan kännas iskall men kanske även har en form av mod i beslutet man gör när man inte ser drivet i en anställd eller kollega, som rör sig framåt tillsammans. 70% är inte nog utan minst 100% men oftast inte kortare än ”Ända in i Kaklet!”

Poängen är att du hela tiden måste utgå från dig själv. Varför arbeta för ett företag du inte vill eller kan ge 100%? Oavsett om du är anställd eller ägare. Var modig och bestäm dig för vad du bör göra för att kunna bli den bästa versionen av dig själv!